Ge oss en påsk utan hyckleri

Jag har precis läst om Jonas Gardells några år gamla men utmärkta bok ”Om Jesus”. Jag finner den särskilt intressant, eftersom jag själv är författare i ämnet. Gardell skriver strålande, uppvisar gedigna kunskaper och bjuder på en fantastisk analys, som jag ibland delar.

Boken är naturligtvis särskilt aktuell under påsken, med dess starka Jesusbild med både korsfästelse och återuppståndelse. Men Gardell skriver ”Tro inte på allt jag säger”. Jonas Gardell är således ingen hycklare.

Han målar en bild ur Nya testamentet av Jesus som växte upp som jude och predikade för judar i synagogor. Där fanns inget av den kristendom i olika varianter som Jesus fått uppleva vid en återuppståndelse idag. Jag delar den bilden. Jag delar även Gardells syn på att det i Bibeln finns två helt oförenliga stamtavlor för Jesus. Gemensamt för båda är att de gör Josef till Jesus far. Han kan då inte vara Guds son. Bara för att nämna en av de många logiska kullerbyttor som hittas i de heliga skrifterna.

Även i övrigt är Gardells analys knivskarp, nästan som om den var författad av en ateist. Ändå väljer han att skapa en alldeles egen Jesusgestalt som han vill tro på. Jonas är tydlig och hederlig här.

Men när han väljer att beskriva sin gud som tänkbar medpassagerare i planen som flögs in i tvillingtornen i New York den 11 september 2001 haltar resonemanget betänkligt. Varför ingrep inte den allsmäktige guden? Förklaringen är alltid  att det handlar om människans fria vilja. Den ska Gud inte styra över. Uppenbarligen ska förövarnas vilja skyddas. Men inte offrens.

Gud har visat att han kan ingripa, som när han delade röda havet för att rädda flyende israeliter. Tyvärr valde Gud att inte upprepa tricket genom att öppna portarna och rädda offren i de nazistiska dödslägren. Kyrkans resonemang om den fria viljan är inte logisk.

Gardells egen Jesusbild är förstås också kulturellt påverkad. Hade Jonas varit född i Saudiarabien av muslimska föräldrar hade han troligtvis tillbett en helt annan gud.

Till skillnad från Gardell tror jag inte på en Gud som kan, men inte vill skydda världens alla offer för våldsverkare, katastrofer och död. Om en gud, över en natt, botade alla sjuka och tömde alla sjukhus, skulle jag kunna tro, dock oklart på vilken av alla de gudar som finns att välja på.

I motsats till Jonas Gardell gör kyrkans självutnämnda företrädare radikala omtolkningar av de religiösa skrifterna. Huvudsakligen för att tjäna sina egna syften; makt och pengar. Det är hyckleri och fjärran från Påskens budskap om en återuppstånden Jesus som övertog alla våra synder för att bära på sina axlar.

Men hyckleriet stannar, för guds skull, inte där. Bönens förväntade förmåga. Påven utfärdar böner för fred mellan Ryssland och Ukraina – men utan resultat. Påven har sin egen säkerhetsbil och anlitar läkare vid behov. På många kyrktorn finns åskledare. Här räcker tydligen inte bönens kraft.

Svenska och katolska kyrkan är mycket förmögna. Men fortsätter oförtrutet att uppmana oss att be och samlar in pengar genom kollekt, bidrag och förvaltning av sina förmögenheter. Kyrkan lever inte som den lär. De hade mycket väl kunnat föregå med gott exempel och dela ut alla sina tillgångar till fattiga och behövande. Men de litar inte på bönens kraft och Jesus löfte om att ge dem vad de behöver. Det handlar om makt, girighet och hyckleri.

Detta är bara några brottstycken och intressanta motsägelser, som jag stött på under mina författarstudier. Det finns många, många fler.

Harry Margulies, författare till den nyutkomna boken ”Finns Gud – Fan Vet”.

PS. Detta inlägg skickades till Expresssen och ett antal andra tidningar. Ingen tog in det. Lite förvånande. Läs boken så förstår du bättre.